Isabelle

2010-04-12 @ 22:11:32

Hej hej. Jag lever än, inte på bloggen men i övrigt är jag väl så existerande man bara kan vara.

Sitter här i min ensamhet med ljus tända och saknar som bara den. Har precis pratat i telefon med min magsjuka pojkvän och nu har vi sagt godnatt. Stackars stackars honom. Och nu måste vi vara ifrån varann flera dagar tills han blir frisk. F** va jag saknar honom.
Elin har varit här på besök ikväll och fått mej på lite gott humör iallafall.

Våren är här nu och det märks på fler än ett sätt. Medan mopedisterna återigen tar över på vägarna, krokusar och snödroppar tar över i rabatterna, morgonljuset tar över det ständiga mörkret och fågelkvittret får fart på alla vintertrötta humör, så verkar bloggandet falla i glömska. Vilken tur då att min älskling blev sjuk så jag plötsligt blev jätte bloggsugen....suck*...buhu..jag vill ha honom här hos mej..NU!

Jag har tagit uppehåll från fotbollen. Så nu fick jag det sagt.
Hela vintern, ja egentligen redan förra säsongen, har jag kämpat med motivationsproblem och utarbetade kroppsdelar. Ni ska bara veta vad jag velat fram och tillbaka!
En sån sak som att det finns så få saker här i livet som är så underbart som första seriematchen för året. Ett grönt, nyklippt, äkta gotländskt gräs under fötterna, svala vårvindar fläktar skönt mot kroppen medan solen gassar över ett stort gäng fotbollstörstande människor på Dalhem IP. De osköna underställen är ett minne blott och det sköna tunna syntetiska materialet i matchstället, som doftar fräscht nytvättat efter Nybbes trollerier, påminner om att nåt stort och härligt är på gång. Att känna den enorma frihetskänslan när man lyckas komma in i spelet bra, hur fötterna gör precis som man vill, slår bollarna perfekt och med grym känsla, hur man känner att benen fullkomligt flyger fram över marken och man känner sig nästintill odödlig med all den energi som sprudlar i kroppen. Den fantastiska lagkänsla som finns hos mina lagkamrater både på och utanför planen, känslan av att man offrar allt för att laget ska vinna och känner hur alla lagkamrater gör precis samma sak. Hurrandet i båset efter matchen som vi vunnit. Sånt väljer man inte bort hur som helst.
Men nu har jag valt att lämna satsningen ett tag. Men tanken är dock inte att jag ska lägga skorna på hyllan, utan jag kommer träna lite med Dalhem C.
Ett nytt jobb, lite lugnare fritid så kanske motivationen kommer krypandes på sina bara knän tillslut. Man kan ju alltid hoppas.

Vet ni, i helgen såg jag den obehagligaste och läskigaste film jag någonsin sett. Den hette Paranormal activity och handlar om ett lyckligt, ungt amerikanskt par med ett något jobbigt och läskigt problem. Kvinnan har sedan hon var liten haft problem med en demon som hemsöker henne och mannen vill nu gå till botten med detta. Han köper därför en videokamera och börjar filma allt som händer hemma. Det dröjer inte länge innan kameran börjar fånga upp underliga saker på bild. Hela filmen är filmad som en dokumentär och allt visas utifrån denna kamera mannen köpt, vilket gör att allt känns ännu verkligare. Sen såg vi filmen på bra tv och inte min dumburk som jag är van vid, vilket också gjorde allt ännu läskigare. Plus att min älskade Jonas sa att det var en sann historia. Om det stämmer vet jag inte än, men fan va skraj jag var.
Jag mådde skitdåligt efteråt och kröp tätt tätt intill min toklugna pojkvän (han hade faktiskt redan sett den en gång!) och vågade knappt röra mej. Jag var skärrad resten av kvällen.
Jag rekommenderar er starkt att SE DEN, men inte ENSAM!
Vilken tur att jag hade Jonas.. Buhu, snyft* va jag saknar honom.

Nu ska jag burra ner mej under täcket och tappert försöka sova. Eller läsa ut min bok kanske.
Sen ska jag somna med näsan tryckt mot Jonas kudde och sniffa upp varenda liten molekyl som luktar som honom. Snyft*

Godnatt

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Kommentarer

Postat av: Mickis

Trist med uppehållet :( men vi hoppas att motivationen snart är tillbaka och att du i alla fall befinner dig på sidan om planen :)

2010-04-13 @ 07:42:08

Trackback