Att hata strykning
2012-02-04 @ 19:17:11
Idag har vi åkt pulka. Det gick i en rasande fart och nysnön gjorde så vi såg ut som snögubbar i ansiktena efter varje åk. Kallt men kul. Sen har vi köpt gardinstångar som jag fått upp idag. Vi fick ta till slagborren för att få hål i väggen och JAG gjorde det alldeles själv utan minsta hjälp. Jag ska bannimej klara av allt här hemma. Även om Jonas gärna får göra hälften. Men jag ser gärna mig själv skruva upp gardinstängerna medan han stryker gardinerna. Jämställt, yes please. Vända på könsrollerna, varför inte!?! Dock tog jag även tag i strykningen själv idag. Det kan nog vara det värsta jag vet på hela jorden. Varje gång drar jag på det in i det sista. Stryker aldrig någonting i onödan. Det blir mest gardiner. Kanske någon enstaka duk. Jag stryker aldrig kläder, handdukar eller sängkläder. Jonas får endast köpa skrynkelfria (heter det så?) skjortor om han inte vill stryka dem själv vill säga och jag själv håller mig långt från blusar och skjortor. Det blir ju ändå skrynkligt så fort man får på sig det! Jonas är inte heller någon fantast av strykning så vi har hittat andra trix istället. Påslakan och handdukar viker vi väldigt ordentligt. Plattar till så mycket det går vid varje vikning och rullar ihop hårt. Det funkar alldeles utmärkt faktiskt. Detta gör att julgardinerna ofta sitter uppe långt efter det att resten av julen är utstädad. Första julen sen jag flyttat hemifrån hade jag varken strykjärn eller julgardiner. Jag lät mina lila gardiner sitta kvar i köket under hela december månad. Det skar sig otroligt mot allt julrött men jag slapp iallafall stryka. I år var det Lollo som fick mig att ta ner dom. Hon påpekade att det inte passar sig med jultomtar på gardinerna längre. Jaha. Då är det väl bäst att ta ner dom. Man vill ju inte ge henne men för livet.. När jag och Jonas flyttade ihop skaffade vi oss ett strykjärn dock. Endast på grund utav att de gardiner vi skulle sätta upp hade blivit så otroligt tillskrynklade i flytten att de helt enkelt inte gick att få upp utan att först stryka dom. Övervägde först att köpa nya men kom på att de brukar vara väldigt veckade efter förpackningen och då måste de ändå strykas. Så vi köpte ett strykjärn. Jonas hade dock missat det lilla strykhatet i sin research av sin nya sambo.. Samma dag som vi köpte vårt strykjärn var jag väldigt irriterad över nåt jag icke minns längre. Gick och grymtade åt det mesta och var allmänt otrevlig hela dagen. När vi så kom hem med vårt nya fynd ville Jonas göra ett sista försök att muntra upp mig och eftersom jag så länge velat ha det där strykjärnet så utbrast han glatt: - Jamen, nu har du iallafall ett strykjärn så nu är du väl lycklig! Det gjorde han aldrig om. Först fick han en utskällning för att han var så dum som tog för givet att alla kvinnor älskar att stryka (även om det ju inte riktigt hade varit så han menade) och att han ju kunde göra det själv om det nu var så jäkla fantastiskt skitkul! Sen pratade jag inte med honom resten av den kvällen och var väldigt kylig säkert en vecka efteråt. Gillar någon av er att stryka så är ni välkomna hem till mig. Jag har jobb åt er :) Kan till och med tänka mig att betala en liten slant för det.. Ikväll är det dags för melodifestivalen. Lollo har tjatat hela dagen. Hon ser väldigt mycket framemot det. Jag med. Det hör liksom till på nåt sätt. Det blir inget bra år utan några veckor med Christer Björkman och gänget. Jag ska dock mest ägna kvällen åt att från soffan betrakta mina nystrukna gardiner som hänger så fint i vardagsrummet. Trevlig lördagkväll!
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()