DOKUMENT INIFRÅN: En dag i morotslandet
2010-12-13 @ 00:06:01
Här sitter jag och har söndagsångest. Klockan är över midnatt och ändå kan jag inte förmå mig att gå i säng.
Det spelar ingen roll att jag bara har några ynka veckor kvar innan jag får sluta, det känns lika jävligt iallafall att väckas 05.25 av väckarklockan, snooza till kl 06.04 då man i ren panik slänger sig upp ur sängen och svär över att aldrig gå upp i tid. Springer in i badrummet och kastar på sig kläderna. Jonas väcker lillungen som är supertrött på måndagar och dessutom skriker att det är för kallt för att sätta på sig kläderna. Jag och Jonas delar upp sysslorna: en klär på Lollo, den andra brer mackorna till jobbet och plockar ihop matlådorna. Sen på med ytterkläderna och ut i den svinkalla bilen. Skrapa rutor till vansinne och så skuttar vi ut på vägen med den morgontrötta toyotan. Stressar in på dagis. Lollo har piggnat till oftast och pratar på om allt möjligt. Vi kramar henne hej då och sen ut på dom hala isvägarna gasandes så mycket man vågar raka spåret till morotsjobbet. Framme, hoppar snabbt ut ur bilen. Småspringer uppför gången till jobbet. Jag och Jonas pussar varandra hej då i trappuppgången och han försvinner ut till sin ikörning medan jag rusar upp i omklädningsrummet. Byter skor, drar på mig en varm jacka, plockar fram gummihandskarna, bomullshandskarna, packhandskarna, vedervärdiga nätmössan och det viktigaste: PELTOR-LURARNA. Utan peltor-lurar är man en livlös själ hela dagen, radion som går i lurarna är livsviktigt för att klara en hel dag sorterandes morötter. Småspringer ner för trapporna och in i packeriet. Möts av torr, kall luft med en lukt som ofta får min näsa att börja svida och klia. Krockar nästan med kylkillen som precis öppnar porten till kylen och gasar ut på sin truck. Jag hoppar undan, vi hälsar lite morgontrött på varandra innan jag skyndar mig bort till förmannens skrivbord där övriga packeriarbetare redan står och väntar trötta. Förmannen skriver in oss och talar om fördelningen vid sorteringsborden. Jag skyndar mig upp till sorteringsborden i hopp om att hinna ta en plats vid vänsterbordet för där är det störst chans till rotation under dagen och därmed mer packning och mindre sortering. Och sen börjar en lååååång dag. Första timmen är ganska jävlig ofta. När halv 8 nyheterna drar igång suckar man högt åt att klockan inte är mer. Kl 08.05 är första bytet. Har man placerat sig bra kan man rotera har man otur att t.ex. hamna vid storsäckarna kan man lika bra kedja sig fast vid bordet för då sitter man bara och sorterar hela dagen. Man kan även ha oturen att förmannen kommer och vill flytta om oss till andra bord för att köra nån annan sortering. Händerna är isbitar av iskalla morötter och kalla gummihandskar.
kl 09.00 blir man glad att det bara är 15 minuter kvar till frukostrast.
Kl 09.15 rast. Jonas har glömt frukosten i ikörningen där han jobbar (jag hinner inte lägga maten i kylen på morgonen eftersom vi är så sena oftast så Jonas har dom ute i ikörningen för där är det nästan kallare än i en kyl) så han får springa ner igen. Jag spolar händerna i hett vatten några minuter. Det sticks som f*n och röker om dom men bättre det än genomkylda händer som tappat känseln.
Jonas kommer med mackorna. Jag, Jonas, Carola och kylkillen sitter vid samma bord. Pratar om helgen, suckar åt de mindre intelligenta och rumsrena samtalen vid de andra borden som så ofta uppstår. SUCK.
Förmannen reser sig från stolen prick kl 09.27 och alla andra packeriarbetare suckar åt att rasten redan är slut och masar sig ner till packeriet igen. Jag svär lite extra åt att alla finner sig i att vi aldrig kan sitta HELA RASTEN UT utan alltid måste gå ner innan klockan slagit 09.30.
Pass 3 börjar. Nästa byte är 10.40. Det längsta och jobbigaste passet på hela dagen börjar. Klockan blir 11, men tiden går så sakta att man inbillar sig att klockan åtminstone är halv 12. Blir smått gråtfärdig och får panikångest när man upptäcker den tidsmiss man gjort. Ännu en hel timme kvar till lunch. Dessutom börjar man bli extremt kissnödig och kanske till och med känner att man skulle behöva göra nummer två MEN gå på toa går inte för då måste man stänga av bandet och då kommer snart nån och skäller på dig så man får helt enkelt knipa ihop. Tiden känns som den står still men efter en halv evighet blir det äntligen matdags. Trängsel vid microvågsugnarna, men jag har som tur var min store starke Man som fixar det åt mig medan jag i lugn och ro spolar händerna under hett vatten återigen, går på toa något panikartat efter att ha knipit ihop en hel timme. Lunchen går som vanligt allt för fort och prick 12.27 reser sig återigen förmannen ur stolen och marscherar ner med oss packerianställda i släptåg. Eftermiddagen går liiite fortare. Passet efter lunch är slut 13.30. Passet efter det är egentligen slut vid 14.30 och då är det eftermiddagsfika men det hoppar vi ofta för att kunna sluta lite tidigare istället eller så har vi så sjukt mycket att göra att vi helt enkelt inte hinner med ordern om vi tar fika. Det sistnämnda har dock inte hänt på mycket, mycket länge för denna höst och vinter har vi haft väldigt lite att göra så övertid har sällan varit fråga om.
Tillslut slutar morötterna komma ut på sorteringsbanden och påsarna på packbanden slutar droppa ner. Då har förmannen stängt av och vi börjar städa. När städningen är klar går dom flesta hem förutom förmannen och hans fru som ofta har nåt att pyssla med först, och så jag som kilar ut till Jonas i ikörningen för att skynda på honom lite. Är klockan tidigare än 16.00 brukar jag hjälpa honom städa lite där ute för att vi ska få full dag och fullt betalt med andra ord. Sen kommer några av "utisarna" (polacker och ryssar och lettiska människor) och tar över den 2,5 timmar långa städningen. Vi babblar lite med dom och säger sen hej då.
Sen småspringer man upp till omklädningsrummet och slänger in handskar, lurar och väst i skåpet och drar på sig varm ytterjacka. Drar av sig dom som oftast blöta arbetsskorna, puttar i lite papper i dom i hopp om att dom ska hinna torka litegrann till morgondagen. Drar av sig dyngsura strumpor (om jag hjälpt Jonas städa ikörningen vill säga, annars brukar det inte vara nåt), hoppar barfota i egna skorna, tar väskan och sen fort ut ur byggnaden och ner till bilen. ÄNTLIGEN FRIHET IGEN!
Sen gasar vi in till Lollos dagis om det är vår vecka, annars raka vägen hem. Eller efter Jonas gjort sitt sötsaks&snus-stopp antingen i krampen, macken eller gråboaffären.
När klockan är 17.00 har man som oftast kommit hem iallafall. Trött, ont i kroppen och frusen från topp till tå. Då ska det lagas mat, ätas. packas matlådor, sen va med lilltjejen om hon är här och sen nattningen. Därefter duschar jag HETT och blir varm och avslappnad i kroppen. Efter det placerar jag mig HÄR. Här i min ikeasoffa med massa kuddar och julklappsfilten vi fick av jobbet förra året, och så datorn på magen eller tv'n surrandes.
Vid 11-tiden masar man sig i säng, suckandes över vart hela kvällen tog vägen.
Några timmars sömn och så har vi kommit till där vi började.
Så ser det ut FEM DAGAR I VECKAN.
Ibland har man oturen att få gå ner till gamla packeriet mitt på dagen. Då är det bara att släpa med sig matlådan, slitna gummihandskarna ochh kniven ut i kylan och gå de 200 metrarna ner till gamla packeriet. Där får man sen stå i dålig ventilation som orsakar huvudvärk, och nacka palsternackor. Man ska skära varenda palsternacka som rullar förbi ögonen. Ont i kroppen och psyket är bara förnamnet när man kommer hem efter en sån dag.
Den här detaljerade beskrivningen av min arbetsdag skrev jag enbart för att kunna gå tillbaka till detta inlägg sen i framtiden när jag sitter och svär över mina ekonomi-studier och önskar sååå att jag jobbade igen. Då kommer jag förhoppningsvis bli glad igen och vara glad över att jag sökte till den där distans-utbildningen och på så sätt tog mig ifrån dom där hemska morötterna.
Utbildning? tänker ni nu.
Japp, det är alldeles riktigt.
JAG SKA BÖRJA PLUGGA I VÅR!!!
En tre-årig ekonomutbildning på distans. Jag kommer alltså inte lämna denna ö utan blir kvar i tryggheten hemma hos min älskling och denna mysiga, om än lite vintertrista, ö i östersjön.
Jag fick antagningsbeskedet i torsdags och vi firade det hela med taco-tallrik på kvarterskrogen och sen prinsesstårta. Nu kan jag äntligen njuta av uppsägningen också. Det har varit lite oroligt i min hjärna innan när jag inte kunnat veta vad som händer efter att jag slutat med morötterna, men nu vet jag ocg kan andas ut.
I övrigt har jag pusslat ett 1000-bitars pussel med sjörövarmotiv helgen bara för att ikväll när jag närmade mig slutet upptäcka att det saknades TRE J*VLA BITAR! Rusta är inte alltid bra...
Jaja, jag pusslade klart det iallafall och känner mig mäkta stolt.
Ja, det är tantvarning men må det så vara då.
Några minuter senare: Vilken duktig pojkvän jag har. Dom där tre saknade pusselbitarna har han krupit runt på golvet och under soffan nu för att hitta. Alla tre är återfunna efter att han fått gräva i dammsugarpåsen också. Han blev smutsig på fingret och tyckte lite synd om sig själv, men han räddade min kväll iallafall. Pusslet är härmed FULLÄNDAT! Tjohoo!!
Nu vill Jonas att vi ska krypa ner i sängen och se film tills vi somnar. Det är ett bra sätt att somna ifrån söndagsångesten.
Goder natt till eder alla
// Utarbetad Morotssorterare Med Ekonomiska Framtidsplaner
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Mojsan
Grattis till antagningen! Så mycket bättre du kommer att få det! Tycker synd om dig när jag läser detta. Usch. Men du, de finns ekonomiutbildning här i Blg också tror jag ;)
svar: Tack vad snäll du är! De va så kul att komma hem och spela!
2010-12-15 @ 18:45:19
URL: http://memoarmoa.blogg.se/